Det har skrivits mycket om Afghanistan efter att två svenska soldater fått sätta livet till i landet. Att två svenskar har dött är självfallet tragiskt och jag bär min nål/pin som visar att jag stödjer våra soldater med huvudet högt. Vad som däremot gör mig illamående är de krav vi har sett från Vänsterhåll om att vi ska lämna Afghanistan snarast. Som t.ex. här i en chatt med Lars Ohly. Vår gode vän Kamrat Ohly fortsätter på mantrat att all inblanding i Afghanistan är fel och måste uppenbarligen längta tillbaka till Talibantiden. För som vi alla vet är det just det som händer om vi lämnar Afghanistan idag.

Det är dock upplyftande att svenskarna i gemen är klyftigare än Ohly:

Både Aftonbladet och Expressen har efter dödskjutningarna i Afghanistan låtit mäta svenskarnas inställning till att ha trupper i landet.

I Aftonbladets undersökning, som Sifo gjort, tycker 46 procent att det är rätt, 35 procent tycker det är fel och 19 procent vet inte. När motsvarande mätning gjordes för SVT:s räkning i augusti förra året tyckte 42 procent att det var rätt, 39 att det var fel och 19 visste inte. Förändringarna mellan mätningarna är inte statistiskt säkra.

Kanske den bästa sammanfattningen av AGWhysterin och IPCC hittas här. Läs den en gång, läs den sen en gång till.

Det här var en kul idé. Skulle inte vara helt ointressant att vår statsminister håller ett årligt tal där det gångna året summeras och framtiden stakas ut.

Uppenbarligen så har FN fått ett tillskott av ytterligare en PK människa utan dess like.

Jag har aldrig riktigt förstått varifrån folk har fått uppfattning att Wallström är populär. Har hon någonsin gjort någonting anmärkningsvärt?

Glädjande att högern vann valet i Chile! Låt oss hoppas att detta är början på slutet av vänstervågen i Latinamerika!

C, Kd och V ut – SD in. Så säger den senaste Demoskop-mätningen. Detta lär knappast bli valresultatet, men mätningen visar på att de små partierna har haft svårt att hävda sig. Om det beror på att väljarna har svårt att se de skillnader som finns mellan partierna eller om de marknadsför sig för dåligt kan man diskutera.

Jag tror för min egen del på det senare. Maud Olofsson t.ex. har aldrig lyckats förklarar för väljarna varför de bör rösta på henne, och siffrorna är därefter.

Hittade ett inlägg i SvD av Jägareförbundets ordförande där har skriver om vargjakten:

Den högljudda minoritet som motsäger sig jakten för således inte folkets talan. Trots detta har de fått stort utrymme i den storstadsanknutna medieapparaten med osakliga och på känslor grundade uttalanden som bidrar till att permanenta bilden av vargen som ett utrotningshotat gosedjur. En pastoral idyllisk bild som inte avspeglar den ekologi, de naturförhållanden och den verklighet som lantbrukare, jägare och landsbygdsbefolkning befinner sig mitt i. De högljudda argumenten och hetsjakten på vargjakten bidrar bara till att fördjupa klyftan mellan stad och land.

Mörner skriver egentligen inget nytt, det är känt sedan länge av oss som inte bor i storstäderna att Stockholmare/Göteborgare inte har en susning om hur det är att leva på landsbygden. Hur det är att gå ut på ett sommarjobb och plantera träd och vara livrädd för att man ska stöta på en björn. Eller få sina får rivna av vargar. Vill storstadsborna ha rovdjur såsom varg och björn så exporterar vi gärna allihop till plattan på Sergelstorg.

Utbildningsdepartementet och Tobias Krantz verkar ha vaknat på rätt sida:

Konsekvenserna visar att ideologi spelar roll. Ett socialistiskt system som ställer grupp mot grupp tenderar att leda till oförutsedda resultat. Våra principer är andra. I det liberala synsättet går fokuseringen på kunskap hand i hand med ett jämlikhetsideal. Det måste löna sig för alla att anstränga sig – också inom utbildningsväsendet.

Uppfinningsrikedomen på internet upphör aldrig att fascinera. Nu senast har en god vän till mig startat en insamling för att hjälpa behövande barn via UNICEFs egna insamlingssida. Klicka här om du vill bidra.

I Nordkorea svälter folket som en direkt följd av en socialistisk ekonomi. I Sverige tänker Socialdemokraterna regera med ett parti (Vänsterpartiet) som förespråkar just en socialistisk ekonomi och som tidigare åkt på studiebesök till Nordkorea och hyllat dess diktator. Är detta rimligt?

Nej, men den socialdemokratiska makhungern verkar vara för stor för att de skall kunna sätta sin politik före makten.